Jobbigt

Nu känns det jobbigt. Gubben åker imorgon och det känns knappt att han har varit hemma. De där 2 veckorna blev för mycket på en gång, han var ju trots allt hemma i nästan 5 månader innan de där veckorna. Att de kom i ett kör var det värsta. Och nu ska han iväg igen, dock bara för 4 dagar men ändå. Känns som om han inte är hemma, det är helt enkelt en fråga om att vänja sig och jag är inte van ännu. Rutinen har inte satt sig. Det blir lättare med tiden men usch vad jobbigt det känns just nu!

Sen att det är annat som också trycker på och tynger hjälper inte. Jag känner mig som en tidsinställ bomb, redo att explodera ut i tårar när som helst. Allt jag åtar mig känns jobbigt, spela roll om det handlar om att diska stekpannan eller något annat som hör vardagen till - jag vill bara sätta mig ner och gråta.
Den här känslan är hemsk. Jag vill inte ha det så här, inte just nu. Jag orkar inte .. inte nu.