Vad får man och vad får man inte skriva på bloggen? Jag har länge funderat på det, jag menar kan jag skriva vad som helst? Eller blir det sen att jag får stå till svars för mina egna tankar och funderingar? Ingen annan kan väl ifrågasätta dem mer än jag? Mina tankar och funderingar är ju mina egna, men samtidigt är jag rädd att mina tankar kommer såra någon (ofrivilligt förstås) då folk kan missuppfatta och ta åt sig. Vet själv att det är lätt hänt. Något oskyldigt och icke illa menande kan få helt annan mening i slutändan. Det är ju ingen annan än jag som bestämmer, min blogg mina ord.
Let's try.
Jag har länge funderat vad som kan få människor att bara avbryta kontakten, bara sådär från ingenstans. Ena stunden är man glad och hör utav sig var och varannan dag sen bryter man bara, utan förklaring och vill sedan inte stå till svars eller förklara varför. Föklaringen vet jag ju nu, om än den må vara en aningens diffus. Men jag kan säga att känslan nu är ömsesidig. Jag har fått stå och ta emot skit som inte var ämnad för mig. Och jag har knipit igen, tackat och tagit emot.
Visst var jag snäll, fast jag innerst inne bara ville skrika rakt ut.
Men nu är det slut med det, och jag kommer inte dra några vita lögner något mer. Sanningen måste ju komma ut, och jag vill inte ljuga om det nå mer. Frågar någon då svarar jag.
Sen känslan av att vara något av en andrahandsperson, varför gör folk så? Känslan av att bara duga ibland och samtidigt veta att av allt man hör kanske bara hälften är sanning. Sådant är också hemskt sårande, antingen så duger man eller så duger man inte. END OF DISCUSSION.
-
Idag är det ju farsdag. Nalkas jobb för min del klockan 15. Eddie ska få åka till mor och far och ha farsdagsmys där med dem. Väntar på att min kära syster ska steppa innanför dörren.. men än så länge har hon inte synas till. Känner att jag saknar min kloka vän som flyttat ut på landet, ibland känner jag att jag bara vill ventliera till henne och få goda råd. För sånt är hon bra på min vän. Saknar henne och våra kaffe dejter.
Nu ska jag avsluta detta inlägg.. känner att jag kan skriva hur mycket som helst men det får helt enkelt bli en annan gång.
1 kommentar:
Vad du e söt :) Men det är bara 17 km till landet. Be emil dumpa av dig t mig ngn gång när han ska t Karungi o göra ngt tråkigt (typ garaget). Eller ta bussen ;) Eller så får du cruisa t mig när du har bil. Annars är jag ju i stan nästan varje dag. Ska försök komma förbi i veckan! Kram! /i
Skicka en kommentar