fredag 21 november 2008

En hyllning

Här kommer en liten hyllning till min svärmor, vi kan kalla det hennes liv genom åren..
Allt började ju år 1958. Monica var moderiktig med den fina blusen med krimskrams krage.



Efter att Monica överlevt det vilda 50 talet med Cadillacs och drive in biografer så steg hon in i 60 talet med hopp om att det skulle bli bättre än föregående årtionde. Här har vi en ung Monica med drömmar om att en dag bli stor, rik och lycklig. Första fotot är från 1960 och det andra är taget år 1966. Visst ser ni hur lycklig hon är? ;)






1966 var den jungfruaktiga stilen som bortblåst och Monica började intressera sig för pojkar. Glasögonen byttes i ren protest ut, inte kunde hon väl ha likadana glasögon som sin mormors farmor?


Året 1976 var ett spännande år, då träffade hon nämligen en speciell man. Men han dög inte, Monica hade med åren lärt sig att man inte ska nöja sig med mindre.


Åren gled och Monica testade olika ciggarett märken, och föll snabbt för Blend Ultra Menthol. På den tiden kostade en ask 1 kr och 10 öre. År 1980 ägde hon en egen tobakshandel som snart skulle gå i konkurs. Intet ont vetande levde Monica ett liv i vardags lyx och och var alltid först med det senaste inom mode och frisyrer.



Efter att Monicas tobakshandel gått i konkurs bestämde hon sig för att börja plugga igen. Hon började läsa till läkare och utexaminerades år 1984 som bäst i klassen.



Året 1990 arbetade Monica för läkare utan gränser och arbetade mest i Botswana. Där blev hon förtjust i en man vid namn George. Han var stafettläkare från Kanada. Det visade sig att George hade en fru och 5 barn. Monica gav honom en örfil som heter duga och ville aldrig mer se honom igen. Hon led av brustet hjärta och flyttade tillbaka till Sverige där hon började jobba på Vårdcentralen i Haparanda.



Efter 1990 träffade hon Mr Right och flyttade in i villan på landet hon drömt om. 7 rum, 6 toaletter och 1 stort kök. Efter det är det svårt att hitta foton på Monica. Hon böev nämligen kamerarädd och beslöt sig för att aldrig mer vara med på foto. Hon lever iallafall et lyckligt liv med sin man och sina 40 barn.

Snipp snapp snut, så var sagan slut!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Åhh....tänk så bra du fått fram mitt underbara liv. För att inte tala om alla foton som jag för länge sen glömt bort. Men jag har skrattat så tårarna runnit ner för min kind,Tack Sussi!
Kram svärmor!!!

Anonym sa...

Hon är ju verkligen en pringla genom åren:) Från rakt & fint till fluffigt värre hår :) // Sofia

Anonym sa...

*s* o tänk att jag trodde att det var sant ett tag....tills det där med tobaken.... att hon ägde en fabrik.....då blev jag lite misstänksam.......... :) du e för rolig sussi!! kram iri

Anonym sa...

*fniss* Det var rent likt henne!;)

Synd på den där mannen som var läkare utomlands, hade varit skoj att höra om livet som läkarfru!!

Inna sa...

HAHAHAHA!!! Den var bra.